Vad känns det som?
.. det känns precis som innan man ska träffa någon man gillar. Man är rädd att det ska bli fel. En sten i magen, som ändå är fjärilar, men som är tung, man hoppas att den ska övergå till ett lätt glitter som förflyttar sig runt i sfären och bildar underbara ljus.. men på samma sätt kan den bli svart och sjunka, sjunka, sjunka.. och aldrig mer komma upp.. utan man endast känner kraften som trycker ned en så att man bara vill ligga i sängen, men hoppet om det glittrande stofftet finns...
Yes, det är precis så jag känner mig just nu, vet inte hur det kommer att bli. Vill inte sikta för högt eller för lågt.. Vet inte heller vilken dörr jag ska öppna, försöker att hålla mig till att kika i brevlådan, men med det kommer jag nog aldrig någonvart i livet.